🐸 Min älskade risgroda 🌾✨

Många minns säkert de där hemsydda grodorna med ris i magen – så mjuka, så mysiga…
och lite klumpiga på det där charmiga 70-talssättet 😄💚

Min groda finns faktiskt kvar än idag 🥹. Den bor i en gammal leksakslåda och luktar nog lite
barndom fortfarande. Jag fick den i present i början av 70-talet – min fina moster sydde den åt mig.
Olika tyger på fram- och baksidan, och stora knappögon som stirrar rakt in i hjärtat 🧵👀.

Under en period släpade jag med mig grodan överallt – den var min ständiga följeslagare 💞.
Jag minns särskilt när den satt som en trogen passagerare på styret på min cykel 🚲🐸
– redo för äventyr i kvarteret!

Jag ska försöka hitta en sömnadsbeskrivning till grodan – om jag hittar lägger jag ut det här 🙂
Eller har något av mina läsare kvar sömnadsbeskrivningen till dessa?

Året var 1972.
Jag minns fortfarande med fasa det där lilla ”inträdesprovet” vi skulle göra innan skolstart!
På våren, innan vi började första klass, samlades alla barn i min årskull för något som kallades
skolmognadsprov – ett slags test för att se om vi var redo att börja skolan.

Det hela ägde rum i skolmatsalen på lågstadieskolan där vi snart skulle gå. Jag minns särskilt ett prov
där vi skulle para ihop olika figurer. Allt kändes så ovant, stort och ganska läskigt för en liten sexåring!

Det enda roliga? Att vi alla fick varsitt bokmärke som belöning. Jag har fortfarande mitt kvar –
en liten val med bokstaven ”V” på. 🐋💙

Självklart klarade jag testet – det gjorde nog de flesta. Jag kunde redan läsa och skriva när jag
började första klass, så det där ”skolmognadsprovet” var kanske mer nervöst än svårt.
Skolstarten kom i augusti 1972, bara en månad efter att jag fyllt sju år i juli.

Och just den födelsedagen minns jag extra väl – för då fick jag något alldeles särskilt: min allra första
klocka. En Polhem med vitt läderband och tickande visare som kändes så vuxna, så viktiga.
Jag bar den med stolthet, som om jag plötsligt blivit ett huvud längre. Att kunna se vad klockan var
– och dessutom visa det för andra – det var stort.

Den där lilla klockan blev ett av mina finaste minnen från barndomen.
Och vet du – jag har kvar den än idag. ⌚💛

”Skolväska deluxe – med manchesterlock!” 😄
Min allra första skolväska var något alldeles extra. Den var röd och hade ett lock i blå manchester!
Jag tyckte den var så fin att jag nästan inte vågade använda den. Men när skolstarten kom, bar jag
den stolt över axeln – full av förväntan och kanske lite fjärilar i magen.

Den där väskan rymde mina första böcker, mitt pennfodral och kanske lite bokmärken och filmisar.
Varje gång jag öppnade locket kändes det lite som att kliva in i något nytt och spännande.

I bokhandeln kunde man få skolscheman att fylla i! De var reklam från Wahlströms böcker och på
framsidan fanns fina hästmotiv. Att planera skoldagarna med dessa fina skolscheman gjorde att det
kändes extra roligt.