A-B-C och nyvässade minnen 📚🖍️

Min nyfikenhet var gränslös som barn – redan innan jag började lekis hade jag lärt mig både läsa och
räkna. Kanske var det Bamses skola som hjälpte till, eller så var det bara viljan att förstå världen omkring
mig. Jag minns inte exakt hur det gick till – bara att bokstäver och siffror plötsligt var mina vänner.

Sommaren innan jag började första klass, 1971, fick jag något som kändes nästan magiskt: två blänkande
pennfack, fyllda med färgglada pennor, linjaler och till och med en passare – så vuxet och viktigt!
De var röda, vackra och alldeles mina, och jag har dem kvar än i dag. De finns till höger på bilden och
bär fortfarande med sig den där pirrande känslan av skolstart, nyvässade blyertspennor och en värld
som låg öppen för mig att utforska.

Minns ni blyertspennorna med multiplikationstabellen som motiv runt pennan? De som gjorde att man
nästan ville räkna matte! Eller de där underbara pennorna med motiv från Djungelboken – så färgglada,
så fantasifulla. De gjorde varje skrivstund till ett litet äventyr.

Och så fanns förstås favoriten: de roliga pennorna där man tryckte in den gamla spetsen i botten
och – voilà! – en ny spets hoppade fram. Jag älskade dem!

I slutet av 70-talet dök ännu en trend upp: bläckpennor i snöre som man kunde hänga runt halsen.
De blev superpopulära! Jag hade en variant med amerikanska flaggan – ”Stars and Stripes” i rött, vitt
och blått – och den var hur läcker som helst, tyckte jag då!
Man kunde få dem som reklampennor eller köpa dem i affären för veckopengen,
men oavsett var de kom ifrån blev de en riktig statuspryl på skolgården.

Att skriva, rita och samla pennor var inte bara praktiskt – det var en del av barndomens magi.
Och än i dag kan en enkel penna väcka minnet av en förväntansfull liten flicka, redo att erövra världen,
ett bokstav i taget.